I dagarna har Vattenfall hittat en potentiell köpare till dagbrott och kolkraftverk mm i Tyskland. EPH är en köpare som man knappast kan förvänta sig något större klimatansvar från. Nu blir det upp till regering och riksdag att som ägare besluta om affären ska få gå igenom eller ej. Regeringen har aviserat beslut inom ett par månader. Kanske de vill känna av hur vindarna blåser lite, och kanske hoppas de på ett minskat medialt tryck tills dess.
Det har knappast undgått någon att ägandet av Vattenfall varit en rätt kostsam historia på senare år för oss skattebetalare. Dryga 50 miljarder upp i rök med Nuon. Förra året 15 miljarder avskrivna i den tyska verksamheten, och nu 20-30 miljarder till i förlust som realiseras vid försäljningen av den. Slår man ut dessa fadäser på några år och jämför med Vattenfalls årliga omsättning på runt 165 miljarder, så innebär ändå missarna knappast något konkurshot för bolaget.
Vi vet ännu inte exakt vad EPH betalar för Vattenfalls tyska verksamhet. Men om köpeskillingen är på en symbolisk krona, symbolisk miljon, eller symbolisk miljard spelar ingen större roll i sammanhanget. Att behålla och avveckla den tyska verksamheten skulle givetvis kosta mer än den förlustaffär som försäljningen till EPH ändå innebär för Vattenfall. En ansvarsfull avveckling kostar säkert minst tio miljarder. Kanske det dubbla.
Men glöm den här bakgrunden nu. Låt oss för ett ögonblick ikläda oss rollen av den girige klimatkämpen. Den girige klimatkämpen vet att vi måste minska drastiskt på våra koldioxidutsläpp, men vill göra det så enkelt och billigt som möjligt. Frågan är då, vad kan man göra som minskar koldioxidutsläppen med så många ton som möjligt till så billig penning som möjligt och med minsta möjliga ingrepp i folk och företags vardag och valfrihet. Några förslag?
Det finns väldigt gott om tänkbara åtgärder. Men varje förslag har var för sig begränsad inverkan. Så det behövs väldigt många av dem för att komma upp i de nivåer som behövs sammantaget. Det tar både tid och pengar. Många av förslagen har även inslag av uppoffringar, antingen det handlar om dyrare kött eller minskat flygande.
Få idéer, väldigt få idéer faktiskt, lär vara lika kostnadseffektiva som att behålla Vattenfalls tyska verksamhet och successivt lägga ner den ansvarsfullt på 20-års sikt. Att inte sälja och istället avveckla kostar kanske 10-20 miljarder över 15 år. Ev. köpeskilling från EPH försvinner i bruset här. Det ger en kostnad på sådär 1-2 miljarder per år för en minskning av koldioxidutsläppen som är större än Sveriges utsläpp de närmaste 20 åren! Är det någon annan som har ett mer kostnadseffektivt förslag?
Nej, tänkte väl det.